Peter Springare om MSM journalister Sundevall – Guvallius m.fl.

Citat från Peter Springares Facebook.

”Men journalister av Dick Sundevalls kaliber är uppenbarligen inte intresserade av fakta eller faktakontroll. Jag tycker det bara är pinsamt för dig och skäms faktiskt på dina vägnar. I denna skrift vill jag också vända mig med ett svar/en kommentar till ytterligare tre journalister, vars titel och profession rejält dragits i smutsen av dem själva

”Dessa tre är Micael Terstedt, Fredrik Falk och Kolbjörn Guwallius, där den sistnämnde i sin twitterprofil skriver att han bedriver ”storartad journalistik”.

 

”Journalisten Dick Sundevall frågar sig vems ärenden jag går. Jag kan med glädje svara honom på den frågan och det är att jag inte går någon annans ärende än mina egna. I stället är det en berättigad fråga vems ärende Dick Sundevall går.

Jag kan konstatera att Dick Sundevall helt har kört i diket, både när det gäller hans återgivning av en händelse kring ett torgmöte med SD och när det gäller hans minst sagt häpnadsväckande beskrivning över mig, min person och politiska hemvist. Dessutom när han försöker ta sig upp ur diket sladdar han och slirar med fakta så till den grad att han välter och blir liggande på taket. Han hade kunnat kontakta mig så hade jag kunnat berätta och visa handlingar i ärendet som beskriver hur det hela gick till. För till skillnad från Dick Sundevall var jag involverad i ärendet. Men journalister av Dick Sundevalls kaliber är uppenbarligen inte intresserade av fakta eller faktakontroll. Jag tycker det bara är pinsamt för dig och skäms faktiskt på dina vägnar.

I denna skrift vill jag också vända mig med ett svar/en kommentar till ytterligare tre journalister, vars titel och profession rejält dragits i smutsen av dem själva. Alla samhällsmedborgare tror jag förväntar sig att det journalister skriver, skall vila på fakta och att sedvanlig faktakontroll gjorts innan man beskriver ett händelseförlopp och tillvitar människor epitet, som saknar all grund.
Dessa tre är Micael Terstedt, Fredrik Falk och Kolbjörn Guwallius, där den sistnämnde i sin twitterprofil skriver att han bedriver ”storartad journalistik”.

Samtliga dessa herrar som titulerar sig journalister och ståtar med studier på journalisthögskola, har de senaste dagarna oavbrutet ägnat sig åt att i olika sociala medier tillvita mig olika politiska åskådningar och agendor. För detta har de belönats med hejarop från en hatisk svans på olika medier, en svans som inte förtjänar någon ytterligare kommentar. Jag förstår och accepterar en annan uppfattning/åsikt i sakfrågan. Men jag ser ingen argumentation kring sakfrågan, utan bara ett grävande och förföljande av min person. Ett enda stort smutskastande med hänvisning till lögner och uppdiktade historier kring olika händelser. Det ser jag som ett bevis på att motargumenten inte finns i sakfrågan, utan man måste angripa min person. Mycket tragiskt och sorgligt. Jag har inget att dölja i de tre händelser som förvanskats till oigenkännlighet. Jag känner mig bekväm att än en gång beskriva kortfattat de tre händelserna som redan kommenterats i media i samband med att de inträffade. Sedan får var och en läsare bilda sin egen uppfattning.

1. Dick Sundevall påstår att jag pekat ut muslimer. Har aldrig överhuvudtaget pratat om religion eller muslimer. Har bara pratat om att kriminella med invandrarbakgrund är kraftigt överrepresenterade när det gäller mycket grova våldsbrott.
2. Dick Sundevall återger ett händelseförlopp med en beslagtagen banderoll i samband med ett SD möte i Örebro. (Gå gärna in och läs den berättelsen på Magasinet Paragraf). Sanningen om detta ärende är att banderollen monterades på en husvägg utan tillstånd och skulle under alla omständigheter plockas ner efter beslut av ansvarigt befäl på platsen. Jag kontaktades per telefon om att man misstänkte ev hets mot folkgrupp eftersom en polis på platsen hade iakttagit en regnbågsflagga ritad på banderollen tillsammans med någon fascistsymbol. Då kanske det inte var ett ordningsärende längre. Befälet ute ville ha bort banderollen från väggen. Eftersom det fanns demonstranter från båda sidor på platsen kunde man misstänka hets mot folkgrupp gentemot homosexuella. Ordet ”Inga fascister på våra gator” nämndes över huvud taget inte. Jag beslutade då att ta banderollen i beslag för att närmare säkerställa budskapet och om det fanns stöd för hets mot homosexuella. Den skulle dessutom plockas ner i alla fall.

Jag hade sedan ingen kontakt med poliserna ute förrän de kom in med banderollen. Jag konstaterade omedelbart att ingen grund för hets mot folkgrupp förelåg eftersom det var en paroll ”Inga fascister på våra gator”. Därför hävde jag själv och ingen annan, beslaget i den delen. För i Örebro, Dick, skall alla kunna få manifestera mot fascism och för demokrati. Det står jag upp för och har alltid gjort.

Under tiden hade en polispatrull träffat på någon som gjorde anspråk på banderollen. De grep på eget bevåg personen för att denne vägrade visa legitimation. När jag fick höra om detta hade jag telefonkontakt med den patrullen, vilket renderade i att personen omedelbart frigavs eftersom det inte fanns någon grund för misstanke om hets mot folkgrupp.
Det här menar Dick Sundevall, på fullt allvar, visar att jag står flera snäpp till höger om SD och insinuerar nazistiska sympatier. I artikeln spekulerar Dick vidare om min agenda till följd av ovanstående. Ja må säga att Dick Sundevalls artikel om ovanstående inte tillhör den högre skolan precis.

Sedan har man recenserat ”Rom-ärendet” i Malmö och på liknande sätt målat ut mig som nazist och rasist.
Det rom-ärendet handlade om var att jag offentligt gick ut och kritiserade främst rikspolischefens och även justitieministerns reaktion på nyheten om detta register. Man avvaktade inte någon närmare analys, utan gick omedelbart i försvarsställning och hävdade att Malmöpolisen begått brott och att detta skulle anmälas. Dessutom var lagstiftningen vid den tiden luddig, när det gäller dessa register och liknande register fanns på flera håll i landet om olika kriminella grupperingar och konstellationer. Inte bara kring kriminella romer. Jag sade då också att; gör en utredning och visar det sig att registret över romerna är lagvidrig då skall också ansvariga stå till svars. Detta blir jag också kallad rasist för.

Och så avslutningsvis har vi journalisten Kolbjörn Guwallius (han som bedriver ”storartad journalistik”) saga om en händelse utanför Casino Cosmopol i Stockholm. Leta upp detta alster av Kolbjörn och läs detta noga.

Vi är tre par som står i kön till casinot. En av damerna i vårt sällskap utpekas av en arrogant dörrvärd, som att vara för berusad för att komma in. Hon uppmanas att gå några varv runt kvarteret. Damen i sällskapet har inte druckit mer än ett par glas vin under hela kvällen. Jag kommer då i diskussion med dörrvärden. Jag påstås då också vara för berusad. Kvinnan i vårt sällskap som först blir anklagad tar mycket illa vid sig och vill att vi lämnar casinot. Ingen av sällskapet eller jag, har nämnt eller på annat sätt avslöjat att jag är polis. En vakt ansluter och även säkerhetschefen kommer ut till entrén. Jag berättar vad som hänt och ifrågasätter hur vi har blivit behandlade. Ingen vet i detta läget att jag är polis. Säkerhetschefen uttrycker att jag inte är berusad. Dörrvärden plockas bort. Och ordningsvakten bjuder in mig på casinot genom att han vill att jag ska gå in på sidan om kön. Jag förklarar då att jag inte tänker gå in på casinot och aldrig mer komma tillbaka. Skulle jag vilja gå in, förklarade jag att jag i så fall ställer mig i kön som alla andra. Jag blir sedan övertalad av det tredje paret att gå med in en stund och vi ställer oss återigen i kön.
Innan dess, när ordningsvakten försöker förmå mig att gå in på casinot, berättar jag att jag är polis och kommer inte att sätta min fot på casinot.
Vi går sedan ändå in, utan problem och säkerhetschefen står bredvid receptionsdisken och jag välkomnas som gäst och man uttrycker att man gärna vill se mig på casinot fortsättningsvis också. Helt ovetande om att jag är polis.

Uppenbart är att säkerhetschefen, utan att ha en aning om att jag är polis, har korrigerat både dörrvärden och ordningsvakten för deras undermåliga bemötande.
Dagen efter anmäls jag av två ordningsvakter. En av dem var inte ens närvarande vid entren från början. P g a denna anmälan anmäldes jag per automatik till PAN för granskning. Där tog man inte ens upp ärendet p g a ordningsvakternas helt olika versioner. Det framstod också som uppenbart att anmälan gjordes för att förekomma en ev. anmälan från mig mot dörrvärden och ordningsvakten. Både åklagare och PAN ansåg att vakternas utsagor skulle lämnas helt därhän. Så skriver man när man inte tror ett dugg på vad de säger.

Denna journalistik som dessa ovannämnda personer bedriver lämnar mycket i övrigt att önska. I övrigt får var och en avgöra vilken kvalité det är på deras alster. Och jag uppmanar verkligen alla, att söka upp deras skrifter om det ovan nämnda och läsa ordentligt vad de skriver.”

En skön story om varför man överger döende Sverige. Darko berättar:

Jag vet att fler vill lämna detta döende land, och jag önskar alla lycka till i ett nytt land med verklig demokrati, utan feministdravel , allas lika värde , värdegrund m.m.

Jag vet hur trött man blir på dessa floskler , och hur sjukt indoktrinerade svenskar har blivit. Inget tycks väcka dom ur denna dröm , som för oss andra är en mardröm.

darko-crncevic-daccraft-i-twitter-https___twitter-com_daccraft

Skrivet av Darko och citerat från denna sida : http://pastebin.com/MakfuCJRDarko´s twitter hittar ni här : https://twitter.com/daccraft ”

Hejdå Sverige! Sedan den 7/2 2016 bor jag i Polen. Här är varför för de som undrar:

 

” Till er som har följt mig under min korta tid på Twitter. Ni har varit min mentala räddning under min sista tid i Sverige. Twitter blev min ventil och mitt bevis på att jag inte är ensam om min oro. Här är mitt ”final rant”, min förklaring och mitt avsked till Sverige.
Ha överseende dock. Jag är inte van vid att skriva.
Here we go.
I måndags så parkerade vi för första gången vår bil på garageuppfarten till vårt nya hus. Vi bar in det sista i ett hus överfullt med kartonger och möbler. Nu har vi börjat möblera vårt nya hus, hälsat på alla grannar, fixat med alla papper etc som hör till en sådan här stor omställning.
Min familj kom till Sverige när jag var liten. Jag kommer inte ihåg så mycket av vår tid i vårt gamla hemland (Kroatien). Mina tidigaste minnen är av mina föräldrar som turades om att gå iväg på kvällarna för att lära sig svenska. Mina ufon till syskon som inte missade en möjlighet att göra livet surt för mig. Fast på ett sätt som gjorde att jag kände mig beskyddad. Pappa körde taxi och mamma var städerska. Jag kommer ihåg vår lägenhet, lukterna av ny mat när mamma experimenterade, mina föräldrars skratt och jag kommer ihåg min skolgång. Min vänner. Några var schyssta… några inte. Som det brukar vara när det kommer en ny till klassen. Jag kommer ihåg hur nervöst det var, jag kommer ihåg kompisarna, viljan att passa in samt hur kul jag hade med mina vänner. Jag kommer ihåg hur jag kämpade med att lära mig svenska. Var inte helt… öh… motiverad i början.
Lång historia kort. Det gick bra för familjen. Pappa hittade till slut ett jobb som var en fortsättning på det han egentligen kunde. Samma sak för mamma. Jag och mina syskon gick i skolan och växte upp. Språket var inte så svårt nu så här i efterhand. Minnen av campingresor, när pappa lärde mig hur man sover själv i skogen, klättra i berg, mamma lärde mig matlagning, alla utflykter och all kärlek. Vi hade inte mycket men allt vad vi behövde.
Jag kommer ihåg min första kärlek. En svensk tjej som hette Maria som luktade viol och min mamma som hela tiden försökte få henne att äta upp sig. Som en – för min ålder – storväxt datornörd var det ett under att jag överhuvudtaget landade en tjej som henne.
Jag kommer ihåg tiden med vännerna i sommarparkerna i Malmö. Att gå igenom högstadiet och sedan gymnasietiden med all ångest och oro inför framtiden. Fler flickvänner, mindre fumlande och mer insikt om spelet mellan män och kvinnor.
Högskolan, tentorna, avhoppet, eget företag, konkursen, nytt eget företag, uppköpet, andra kärleken, följt av seperationen, första lägenheten, första bostadsrätten och till sist… den STORA kärleken. Träffade kvinnan i mitt liv som – utöver att hon är vacker och rolig – utmanade mig intellektuellt. Hon plockar smäller ned mig på jorden när jag blir för stöddig och hon lyfter upp mig när jag är svag.
Barn. Familj. Lycka. Hus. Jag kommer ihåg när jag klicheartat lyfte henne över trösklen till vårt hus. Jag kommer ihåg när vi fick för oss att vi inte kunde packa upp en enda sak förrän vi hade älskat i alla rum i vårt hus (det var egentligen ett ruckel, men det var vårt). Vi kämpade med bolån, hade våra skitår och här kom vårt första barn och förgyllde vår tillvaro.
Åren gick. Min sambo klättrade i karriären. Jag lyckades sälja mitt företag till en skön person som då blev min chef. Några år av ren lycka följde. Här kom till slut vår dotter till världen. En liten tjej med stora nyfikna ögon. Som tur är fick hon utseendet av sin mor.
Kan berätta hur mycket som helst egentligen. Men…
Något började hända i Sverige. Och det var inte lätt att prata om. De ENDA jag har kunnat prata med är de som har varit i samma situation som jag. Alla utländska vänner som jag gick i skola med har uttryckt samma sak nu när de är vuxna. Varför gör inte myndigheterna något åt invandringen? Typ “jävla svennar, varför säger de inte ifrån?!”
Varför ställer Sverige inte KRAV på de som kommer? Varför är ett medborgarskap inte värt något? Vi har ALLA minnen av våra föräldrar som slet med sina jobb, slet med språket, peppade oss barn att gå till skolan, lära oss saker… BLI något. Mina svenska vänner är mer försiktiga med att uttrycka sig. Jag har lättare att försvara Sverige än mina svenska vänner. Förstår ni hur SJUKT det är för mig?! Och jag och mina vänner har ändå under livet ändå stött på rasistsvennar från mindre satellitorter. Vi förstår att dessa idioter inte representerade Sverige. Vi var arga på DEM och inte hela jävla svenska folket.
Mina föräldrar är fan vansinniga över vad som pågår i Sverige. De kämpade som galningar, de var tacksamma och de ville bli en del av Sverige samtidigt som vi – i hemmet – höll kvar de traditioner som vi tyckte om. Sverige möjliggjorde mig och mina syskon. Mina föräldrar fick se oss – i Sverige – bli högutbildade, få jobb och möjligheter som är få förunnat.
Och sedan förändrades allting. Sverige började krackelera, förfalla och jag började oroa mig för framtiden. Såg mina så starka föräldrar bli äldre, orka lite mindre och sedan gick de i pension. Blev tvungna att flytta från huset eftersom de inte hade råd att bo kvar på de få slantar som låg i pensionskuvertet. Sedan blev pappa sjuk i cancer och när väntan på operationen (vården har helt fuckat ur) blev helt absurd… skramlande vi till operation utomlands nu i mars. De kommer hit till Polen efteråt. Förhoppningsvis. Om allt går bra. Jag ska då berätta om mina planer att flytta dem hit permanent.
Mina jobb har gjort att jag har rört mig i Malmö. ÖVERALLT i Malmö. Rika som fattiga områden. Och sakteligen började jag se en hel del som gjorde mig oroad. Installerade IT-system i delar av Malmö där vi fick ringa polisen för de inte gillade vår firmabil. Fick vår bil sönderslagen men “brott kunde inte styrkas” trots vittnesmål. Tror ni polisen åkte ut till oss för att kolla på bilen? Jo, tjena.
Jag mötte en gammal skolkamrat som det inte gått så bra för… och blev överraskad över att hans fru hade slöja. “Det är enklast så… du förstår inte.” sa han till mig med sorg i blicken. Effekten av att inte ha råd att flytta till ett annat område. Tyvärr förstod jag inte honom. Jag har varit med om för mycket i mitt liv för att böja mig för några idioter i skägg.
Ständigt alla dessa små tecken på att något inte stod rätt till.
Sverige skiter ett stort stycke i dessa utsatta Malmöområden. DU läser inte om dem för ni hänger inte på samma ställe på nätet. De gör sig inte hörda för de läser inte media på det sätt som du och jag gör. De är fullt upptagna med vardagen. De försöker inte göra sig hörda för enligt dem “är det inte lönt för ingen bryr sig”. Istället är det diverse fjantar (typ Behrang fucking Miri – ett förstklassigt svin enligt mig) som “för deras talan” i egna “nobla syften” för att bygga sina egna karriärer. Åk ut till problemområden i Malmö och fråga de som bor där om dessa människor så kan ni få det bekräftat på två minuter. Det är två helt olika världar. De har helt andra prioriteringar än vad du och jag har. Det är inte fel… det är bara deras sätt att överleva. Samhället skiter fullständigt i dem och sådant får konsekvenser på sikt.
Så det var redan illa. Sedan började det på allvar hända saker.
I Malmö kom sedan EU-migranterna – som ockuperade mark och betedde sig som svin. De var överallt… noga fördelade de upp alla offentliga ytor mellan sig. Alla såg detta, alla visste egentligen men ingen reagerade. Malmös system krackelerade långsamt men säkert. Skäggiga vänstertomtar vurmade för EU-migranterna och tyckte att de skulle få en bit mark. Att det var Sveriges skyldighet etc. Vi som jobbar ska betala… för ANDRA länders medborgare?! Fuck no. Vänsteridioterna fick LÄNGE härja mer eller mindre oemotsagda i debatterna.
Jag såg tiggaren vid Netto bli hämtad av en fet jävel varje kväll. Innan hon hoppade in i bilen räknade han hennes stålar. Jag såg samma feta jävel köra bort svenska a-lagare vid ett flertal tillfällen. Det hela var uppenbart. Ändå gav naiva människor pengar varje dag. Det var tabu att säga något. Alla visste det som regeringens utredare (Varlfridsson?) kom fram till. Ge INTE pengar. Ska ni stötta så ge stålar till en av de organisationer arbetar i Rumänien. Medias äckeljournalister ifrågasatte fortfarande allting. Sluta ge pengar?! Nej, så omänskligt. Sinnessjukt. Och än idag så FORTSÄTTER svennarna att kasta guldtior i parasiternas muggar! WTF? Läser ni tidningar? Rör ni er ute? Förstår ni?
Sedan kom migrationsvågen.
Jag har varit på de hem där man samlar flyktingfamiljer från Syrien. Inget bråk. Det är dessa flyktingar som alla svenskar TRODDE det handlade om i början.
Jag har även i kontakt med landsmän som arbetar på HVB-hem för ensamkommande flyktingungdomar. Det riktigt sjuka är – att dessa män vet exakt hur man ska uppföra sig – men det fattar inte kommunens personal. Alla berörda myndigheter daltar med dessa as istället för att sätta ned foten. De skrattar åt er. De vill ha stålar och lägenhet. Araber från dessa regioner är inget ni kommer att integrera. Ni kommer inte ha nytta av dessa idioter. Hela Europa skriker att dessa ekonomiska migranter, dessa våldtäktsbenägna jävla cilivisationshaverister ska ut från landet. Direkt. Vill inte deras länder ta dem emot så frys biståndet eller sätt dem på en flotte. Agera!
Skriverier om att 80.000 ska ut. Herregud vad protester det blev från godhetslandet… detta TROTS att svensk polis inte ens klarar att kasta ut 3000 personer om ÅRET. Och nu – under 2016 – kommer antagligen den STORA vågen av migranter. Ni vet… de har telefoner och Internet… de är fullständigt medvetna om att Europa måste stänga sina gränser. Det innebär att de måste ta sig till Europa NU I ÅR om de ska ha en chans att hinna innan dörrarna stängs. 2016 kommer innebära FLER migranter till EU än 2015. Detta fullständigt uppenbara händelseförlopp ser övriga länder i Europa… utom Sverige.
Så vad läser man då i svensk media. Tja, det vet ni lika väl som jag. Idiotjournalister som spenderar spaltmeter över #inteerkvinna, genusperspektiv (skojar ni med mig? dessa araber har inte en susning – en kvinna är en fitta och en barnmaskin enligt dem) etc. Lycka till era jävla idioter. Er värld kommer snart att rasa ihop. Ni kommer bli tvungna att ta in militären innan 2016 är slut. Och medborgarna kommer vara i TOTAL CHOCK eftersom media hela tiden mörkar.
Än värre är just alla svenskar som trott på allting. Som springer omkring och älskar oss invandrare utan att göra skillnad på oss (det ÄR en jävla skillnad på oss invandrare). Dessa plåster springer runt i sina jävla alternativa kläder och är så självförverkligande goda att det fan lyser glorior över deras skallar. Jag känner för att slå varje flanellfjant med surdegsosande skägg på käften varje gång jag ser dem. Jag spottar på er.
Jag känner några invandrare som bedriver verksamhet runt Möllevångstorget i Malmö. Vissa av dem tillhör de araber som faktiskt arbetar jävligt hårt. De HATAR dessa vurmande svennar som flyttat dit för att det är så trendigt. En god vän till mig (från Irak) sa att han fullständigt avskyr hur de mer eller mindre “klappar oss på huvudet” och tycker att vi är så fantastiska. Fan, fatta mannen… de prutar inte ens på torget… de betalar EXTRA! Vem fan tror de att de är? Vem fan tror de VI är?
I mitt jobb såg jag allt bra med Malmö… men också allt dåligt. Efterhand hörde jag mer och mer från kommunanställda (där vi installerade div. system). På Socialförvaltningen. Folk grät. Vi hörde allt där vi stod och jobbade, De hade ingen kontroll. Ingen verkade vågade rapportera uppåt av rädsla av den där jävla rasiststämpeln. De VET. Alla VET. Men alla – för att gynna sig själva – är med i godhetsracet. Ni vet… “om bara alla förstår hur god JAG är” så innebär det ett steg upp. Speciellt dessa krypande slemmon till kommunanställda som varje dag ser verkligheten men som rapporterar osanningar uppåt. I rädsla för att inte få någon stämpel om obekväm, rasist eller liknande bullshit.
Skolorna i Malmö rasar i resultat. Statistiken talar sitt tydliga språk. Effekterna från migrationsvågen kommer vara brutala eftersom staten lade över ansvaret över alla migranter på kommunerna.  Nu läste jag i måndags dessutom ett förslag från Matilda Brinck-Larsen att svenska barns fritidsgårdar etc ska öppnas upp så att integrationen ska gå bättre. Alltså… nu ska våra barn användas som ett verktyg i integrationsarbetet. Hon talar om mina barn som “gemensamma”? Våra barn är våra barn och tillhör INTE det här sjuka samhället.
Vardagsvåldet. Jag kan ta hand om mig själv. Tack vare en väns pappa, fick jag tidigt lära mig boxas. Jag är stor och har ingripit vid ett flertal gånger. Har markerat bland unga nästan varje vecka när jag varit ute. Ibland är det rätt grova grejor. Men när jag kommer hem till min son… min dotter … och min sambo… så vill jag inte att de ska lära behöva ta hand om sig själva i en våldssituation. Jag fixar inte oron… jag fixar inte det faktum att om något hade hänt någon av dem som hade jag dödat svinen och stolt tagit mitt straff. Gud nåde den som kommit i min väg.
MINA barn ska njuta av livet. Upptäcka saker. Kunna cykla hem på kvällen. Och jag upptäckte att JAG inte klarar av oron och mina egna mörka orostankar. Jag vill inte behöva… och kan inte… vara överallt. Så en dag sa jag till min sambo att vi måste prata om min oro. Underbar som hon är så förstod hon. Sa vad hon behövde ha uppfyllt för att vi skulle flytta. Så vi planerade resor lite varstans. Hon föll till slut pladask för Gdansk, Polen. Sedan gick allt fort. En resa till dit, hittade mark, diverse tillstånd etc. senare så var papperna klara för att bygga vårt nya hem. Detta har alltså tagit nästan två år.
Nu har jag alltså tagit min familj med mig till ett annat land. Jag har flytt ännu en gång. Som mina föräldrar en gång gjort. Jag har fått en helt ny respekt för mina föräldrar – för det är ett jävligt jobbigt beslut att flytta. Vi gör det för våra barns skull. För att jag – som förälder – ska kunna sova slappt på verandan till vindens sus utan att behöva oroa mig för att de ska komma hem hela och rena. Att min sambo ska kunna ha en kväll ute utan att jag ska behöva vänta på att höra nycklarna i låset för att kunna somna.
Två nätter har jag spenderat i vårt nya hus. Sonen jublade över sitt nya rum, dottern sprang rundor med sin nalle och hoppade över flyttlådorna, sambon svor över att vi gjort av med listan var allting är. Området är fantastiskt, grannarna är underbara och det verkar som om anledningen till vår flytt både roar och oroar dem.
Jag? Lugn. Glad över att vara här. Känner att jag äntligen kan andas. Är inte med i skiten längre. Jag är inte med och BETALAR längre. Ingen oro för att någon ska kalla mig för rasist, haverist eller allt annat. Min sambo behöver inte oroa sig för att hennes chef ska komma på att hennes man minsann rör sig på demonstrationer mot regeringen. Här kan jag vara öppen och svenska myndigheter, svensk media och svenska tjänstemän kan inte göra mig något mer.
Här är bra. Ypperlig engelsk-/polsktalande skola. Bra närmiljö. Tryggt. Roligt.
Men jag är ändå sorgsen. Jag älskar Sverige. Det Sverige jag växte upp i… jag tycker om det landet väldigt mycket.
Jag känner – och detta är ingen underdrift – ett stort hat mot de ansvariga. Att ge bort Sveriges välfärd till vad? Otacksamma ekonomiska flyktingar? Till brottslingar? Folk som har “flytt” genom hur många säkra länder som helst för att parasitera på vårt system. Som tjatar om sin jävla primitiva grottreligion? Som ger sig på våra värderingar. På de svagare i samhället, våra barn och kvinnor. Och vad ska Sverige säga till alla de RIKTIGA flyktingar som nu får ta all skit för vad ekonomiska migranter ställer till med? Hur ser man en riktig flyktingfamilj i ögonen när de hamnar på en skitskola i ett utanförskapsområde där lärarna är rädda och våldet härskar? Hur förklarar man för dem att de är dömda till en annan form av misär?
Jag är skyldig Sverige en hel del. Men jag ser ingen väg att återgälda allt vad Sverige har gjort för mig. Ingen lyssnar på oss kritiker. Ingen respektabel tidning skriver om – förstår – folks oro utan att tillskriva oss obehagliga egenskaper. Främlingsfientliga, brunskjortor, ointelligenta, outbildade etc. Vad ska JAG göra?! Jag har EN fucking förtvivlad röst att lägga i ett val 2018. Det känns så långt bort. Jag tror inte Sverige klarar sig till dess utan att samhället tar sådan skada att det kommer ta generationer att reparera.
Jag tittar på alla flyttlådor här. Och jag, två meter lång och enligt mig själv en tuff jävel, sitter med en tår i ögat för alla mina vänner och deras barn, Sveriges pensionärer, tonåringar… ja – alla – som inte kan göra som vi har gjort. Det känns som om jag sviker alla. Samtidigt är jag lättad. För MIN familj är safe (inte bara fysiskt, utan skolmässigt, vård, pension etc).
Fy fan för de som gjort att jag känner så här just nu.
Fy fan för media som underlåtit att granska makten. Som suttit i knäet på politikerna. Ni kommer aldrig få tillbaks medborgarnas förtroende.
Fy fan för politikerna som har drivits av sina ideologier istället för folkets väl och ve. Ert FÖRSTA ansvar är medborgarna och landet. Ni prioriterat andra länders medborgare. Ni borde fan hängas.
Fy fan för alla ni som har sett… som har vetat… som har förstått… men som låtit er tystnad vinna. Eller hejjat på skiten i jakt på egen vinning. Förrädare är vad ni är.
FÖRSTÅ vad som händer… res er. Gör något. Jag är hemma på mindre än sex timmar om ni behöver min – om än lilla, kanske patetiska men helhjärtade – hjälp. Alternativet till aktion är att Sverige tvingas bli något helt annat och det är en förolämpning mot MINA föräldras kamp men det är framförallt ett OERHÖRT SVEK MOT ALLA de svenska generationer som byggde upp landet som gjorde det möjligt för mig och mina syskon att BLI något. Och kom inte med dravlet om att jag ska vara tacksam och erbjuda andra människor samma sak som jag fått. Det. Är. Inte. Samma. Sak. Vi har jobbat, talat språket, ALDRIG gjort brott, ALDRIG kränkt en kvinna och ALDRIG krävt något.
Jag är för evigt tacksam för allt som Sverige – och dess medborgare – har gjort möjligt för mig och min familj. Jag skiter i dessa vurmande människor som – till mitt ansikte – en gång självförintande för hela Sveriges räkning sa till mig att jag behöver inte vara tacksam. Att det är min mänskliga rättighet. Vilken jävla idiot. Jag är tacksam. Punkt. Gillar inte någon det så kan de fara åt helvete.
Ledsen om det är slarvigt skrivet, har druckit för mycket whisky och jag är för trött i hjärtat. Bara kände för att banka ned mina tankar och dela med mig. Jag avslutar med detta:
Är det någon som frågade er om hur Sverige skulle utvecklas? Känner ni att ni fick som ni ville? Är det inte konstigt att det inte fanns pengar till något INNAN migrantvågen kom till Sverige?
Ni som inte kan, inte vill eller har möjlighet att göra som jag. Res er upp. Hitta andra som tycker som ni. Ta kontroll över era liv och er tillvaro. Ingen annan kommer göra det åt er.
Sloga jači nesklad tlači.
/Darko
twitter.com/daccraft
PS. Någonstans inom mig hoppas jag att jag har helt fel om allting. Att mina vänner ska mobba mig i framtiden över min fjantiga oro. Att de ska slänga foliehattar på mig varje gång vi träffas för minnet av “Darkos onödiga oro 2015/2016”.
Jag hoppas verkligen att det blir så. Jag ska ha foliehatten på mig vid varje tillfälle så alla kan skratta åt mig.
Det skulle vara skönt.

Jag skulle glatt skratta med dem. ”

Listan på 16 PK-kändisar som vill lämna USA nu när Trump vann valet. Hej då :-)

Trump har dessutom ett generöst erbjudande till dessa kändisar.

Ni får gratis resa med mitt jetplan .

trump-erbjuder-hans-jet

Citat från :

Here’s The List Of 16 Celebrities Who Will Be Leaving The United States Today

http://www.hannity.com/articles/hanpr-election-493995/heres-the-list-of-16-celebrities-15283184/

With Donald Trump’s victory in the 2016 presidential election, many celebrities may be forced to make good on their promise to leave the country if the real estate mogul became president.

Here’s a list of celebrities who are making arrangements with their travel agents today:

1. Jon Stewart – Comedian

”[I’m] getting in a rocket and going to another planet, because clearly this planet’s gone bonkers.”

2. Chelsea Handler – Comedian

”All these people that threaten to leave the country and then don’t — I actually will leave that country.”

3. Miley Cyrus – Singer

Cyrus said she’s ”Gonna vom/move out da country” if Trump wins.

4. Neve Campbell – Actress

Campbell vowed to move back to Canada if Trump wins.

5. Lena Dunham – Comedian

”I love Canada. I think that it’s a great place, and there’s an area in Vancouver that I find beautiful and appealing, and I can conduct business from there.”

6. Cher – Singer/Actress

”If [Trump] were to be elected, I’m moving to Jupiter.”

7. Al Sharpton – Activist

”I’m also reserving my ticket to get out of here if he wins. Only because he’d probably have me deported anyhow.”

8. Spike Lee – Director

9. Barbra Streisand – Singer

Promised to move to Australia or Canada if Trump wins.

10. Amy Schumer – Comedian

”My act will change because I will need to learn to speak Spanish. Because I will move to Spain or somewhere. It’s beyond my comprehension if Trump won.”

11. Samuel L. Jackson – Actor

”If that motherf*cker becomes president, I’m moving my black ass to South Africa.”

12. Natasha Lyonne – Actress

13. George Lopez – Comedian

”If he wins, he won’t have to worry about immigration. We’ll all go back.”

14. Raven-Symoné – TV Host

The talk show host promised to move to Canada ”if any Republican gets nominated.”

15. Whoopi Goldberg – Comedian/TV Host

”Maybe it’s time for me to move, you know. I can afford to go.”

16. Bryan Cranston –  Actor

”I would definitely move. It’s not real to me that that would happen. I hope to God it won’t.”

Socialdemokraterna i Borlänge: ”Vi tar inte emot terrorister”

Vad ska man tro om detta ? Borlänge har en av landets No-Go zoner , och inget tyder på att ska minska invandringen.

Citat från : http://www.friatider.se/socialdemokraterna-i-borlange-vi-tar-inte-emot-terrorister

” Borlänge säger nej till skatte­finansierade förmåner som körkorts­utbildning, gratis bostad och skuldsanering till återvändande IS-terrorister.
– Den som stridit för IS har troligtvis begått brott mot mänskligheten och ska ställas inför rätta, säger den lokale S-profilen Kenneth Persson.”

Citat från : http://www.dalademokraten.se/dalarna/borlange/borlange-kommer-inte-hjalpa-avhoppade-is-krigare-vi-tar-inte-emot-terrorister

” Kenneth Persson säger att han känner till en person från Borlänge som rest för att slåss med IS.

– Och den personen ska enligt uppgift vara skjuten nere i Syrien.

Han uppger däremot att det finns andra borlängebor som visat intresse för våldsbejakande islamism och att personer från länet har stoppats från att åka till krigshärdar. Men de ska inte ha kommit från Borlänge

Borlänge kommun har sedan en tid jobbat mot våldsbejakande extremism då de utsågs till en av fyra pilotkommuner i ett nationellt projekt. Skälet till att Borlänge valdes ut var inte främst våldsamma islamister utan de nazisitiska och högerextrema grupperingar som finns i kommunen.

Kenneth Persson säger att kommunens avhoppparverksamhet har kommit igång i organiserad form under hösten. Dit kan personer involverade i organiserad brottslighet och våldsbejakande politiska eller religiösa grupperingar söka sig. Men alltså inte de som slagits för IS.

– Det här sköts med sträng sekretess. Det kan vara ett budskap till personer som kan finnas i den här typen av verksamhet. Det går att få hjälp och du behöver inte vara orolig att bli avslöjad.

Finns det någon från de här våldsbejakande politiska eller religiösa miljöerna som har hoppat av?

– Vi har nått ärende. Men jag vet inte vem hen är och det vill jag inte veta heller utan det ska vara sekretess på det, säger Persson.

Ny stödtelefon ska motverka extremism

”Det finns en utbredd rasism i Borlänge”  ”